Min kompis Sven ”Svängis” Johansson

Förra året avled vår medlem Gunnar Jonsson, som var kompis med legendaren Sven ”Svängis” Johansson. Så här berättar Gunnar, även kallad ”Enskede junior” om några av sina minnen av ”Svängis”.

Sven Johansson, född 8 juli 1914 i Spånga, började sin yrkesbana som springschas på Konsum i Ulvsunda.

Många påstår att ”Svängis” aldrig lärde sig att åka cykel ordentligt, men trots detta gick det hyfsat för denne drottningholmsgrabb, som kom att bli en riktig publikfavorit under 30-, 40- och 50-talen.

Innan Sven på allvar började ägna sig åt cykelsporten, spelade han bandy i Hammarby. Svängis kallades han inte, men väl Dribblas!

Enligt historieboken tog ”Svängis” som 18-åring sin första seger i cykelkarriären i en springpojkstävling över 33 km med start och mål på Östermalms IP.

”Svängis” första cykelklubb blev Ulvsunda CK och sedan Hässelby CK, där han inledde med att vinna en klubbtävling Hässelby-Stäket-Hässelby.

Gunnar Johnsson minns:

-Jag växte ju in i cykelsporten, eftersom min far Georg, ”Enskede” kallad, var framgångsrik. Hemma hos oss fanns alltid cyklister. När jag var i 12-13-årsåldern, var ”Svängis” min stora idol. När jag fick hans autograf var jag verkligen stolt.

Under 30-talets första hälft började Sven Johansson synas mer och mer i resultatlistorna bland eliten.

Bland annat vann han DM för Stockholm i konkurrens med många elitåkare. Framgångarna blev så stora att han togs ut till OS i Berlin 1936. Tyvärr blev det ingen rolig tävling för 24-årige Johansson. Efter olika fadäser tog tävlingen slut när han efter 70 km tappade ena pedalen.

Gunnar Johnsson tävlingsdebuterade 1945 i Enskedeloppet, samtidigt som ”Svängis” vann A-klassen. Att få stiga upp på prispallen samtidigt med sin store idol blev en minnesvärd händelse för 16-årige Gunnar.

Enskede junior vinner SM på 25 mil

Som junior lämnade Gunnar Johnsson Enskede och gick till Hammarby och blev då klubbkamrat med ”Svängis”. När han vann 5-milen på SM, blev samtidigt Gunnar två i juniorklassen efter Allan Carlsson.

När Gunnar blev A-klassare 1949 lämnade han och ”Svängis” Hammarby för CK Crescent. En övergång som omtalades med stora rubriker i pressen. Som Crescentåkare fick man också ersättning för att cykla – 50 kr i månaden!

Som första års A-klassare vann sedan 20-årige Gunnar SM:s 25-milstävling efter en soloutbrytning i 15 mil. En överraskande och glädjande framgång!

Frode Sörensen olycksfågel

Som belöning för denna framgång blev Gunnar uttagen till Östergötland runt, en tvådagarstävling.

-Frode Sörensen var vår tränare och åkte runt på en nyinköpt motorcykel av märket Triumph, en riktig värstingmaskin med den tidens mått. Mitt flaskställ gick sönder och Frode skulle bistå med en rem för att fixa flaskstället. Frodes ovana med sin nya MC resulterade tyvärr i en dikeskörning, där han drog med sig ”Svängis”, som tvingades bryta, berättar Gunnar.

Etapmålet låg i Motala och det var lördag med dans.  Iklädd golfbyxor och Crescenttröja drog ”Svängis” iväg på dansen.

- Han kom hem kl två på natten rejält packad. Jag och Halle Janemar lyckades till slut få honom i säng. Det här var första gången jag på allvar fick stifta bekantskap med Sven Johansson problematiska umgänge med alkohol. Tyvärr hade han svårt att tacka nej då alla, som ville sola sig i hans glans, bjöd. Tråkigt nog kom de här problemen att prägla ”Svängis” hela liv, fortsätter Gunnar.

Svängis – ingen lagåkare

1951 körde Gunnar och ”Svängis” Borås tvådagars i Harry Snells hemstad.

-Jag gjorde min värnplikt på Svea Livgarde och låg väl efter med träningen, så jag sa till ”Svängis” att jag tar våra slungor vid langningen. Han blev lite ivrig, i en högerböj bromsade han för hårt med framhjulet, gick omkull och drog med mig i fallet. Jag ledde loppet och när Monarktränaren Arne Pedersen fick reda på att jag vurpat, beordrade han upp alla Monarkåkare i täten. Efter någon mil kom ”Svängis” ikapp mig och jag hoppades på hjälp att komma ikapp. Men icke, Johan gick ut på högerkanten och stötte ifrån mig. Att jag blev av med ledningen i loppet, sa han inget om.

På våren 1952 körde vi ett varvlopp i Västerås, som ingick i Internationella Veckan. Gunnar skulle hämta ”Svängis” för färd till Västerås.

- Han var i dåligt skick, hade ingen cykel. Fick en cykel från Uppsala, men bröt efter tre varv. Sedan var det dags för honom att åka från Stockholms Central för att tävla i Landskrona.

Naturligtvis stötte han på några, som ville bjuda på restaurang, så till Landskrona kom bara hans cykel. Tragiskt, men sådan var publikfavoriten ”Svängis”.

Trots att Sven Johansson inte alltid skötte sig på bästa sätt, hade han enorma framgångar på tävlingsbanan.

Meriter i axplock:

Klubbar under karriären: Ulvsunda CK, Hässelby CK, CK Stefaniterna, Hammarby IF, CK Crescent och Örebro VK.

Slog igenom vid SM 1936 som 2:a på 5-milen, följt av det första SM-guldet 1937. Vid SM 1938 segrade han på samtliga distanser.

Den tidens stora cykeltävling, Dagens Nyheters Sexdagars, vann han tre år i rad, 1940, 1941 och 1942 och som 36-åring tog han sitt 11:e och sista SM-guld vid tävlingar i Stockholm 1950.

- Sven Johanssons liv slutade 12 oktober 1982. Han blev påkörd på ett övergångsställe vid Hornstull, då han förmodligen gick mot rött ljus. Han låg sedan i koma en månad på Södersjukhuset, innan livet tog slut för en av Sveriges genom tiderna bästa cyklister, en publikfavorit och en stor idol för mig, avslutar Gunnar.